Igår blev jag nästan överkörd av tre bilar. Ja, eller i alla fall den första av tre bilar. Jag cyklade på en hal bilväg och hade (omedvetet) tre bilar på släptåg. Eftersom jag bara har en frambroms, är det lite extra spännande att bromsa när det är halt och igår gled framhjulet undan och jag landade (glidande) på marken. Fallet blev nästan som en armhävning. Jag landade på mina händer och gled på mina handskar i samma ställning som när man gör en armhävning.

Det otäcka var när jag tittade upp och såg tre bilar, som försökte stanna. Som tur var körde de lugnt och den första bilen stannade någon meter innan mig. Det blir lätt en komisk ton här på min blogg, men det som hände igår borde egentligen beskrivas högst allvarligt. Den största faran är inte att själv ramla av cykeln, utan vad bilister kan och inte kan göra i halt väglag.

Åtminstone två mindre bra scenarior kunde ha inträffat igår:

1) Den första bilisten hade varit stressad för att tvingas ligga och krypköra bakom en cyklist. När jag ramlade var avståndet för litet för att hinna stanna.

2) Någon av de två efterföljande bilarna var stressade, vilket skulle medföra en liten seriekrock om den första bilen bromsade plötsligt.

Använd hjälm och håll er undan från bilarna!

Är det ödets ironi att världens hittills största klimatmöte sammanfaller med en väldigt kall och snöig vinter? Då var klimatmötet avklarat. Det har skrivits tonvis med papper, miljontals med rader, ja hur mycket som helst - så varför ska jag också hålla på att tjata?

Hur som helst det är dags att börja cykla igen! Temperaturen har stigit från minus femton till att ligga runt nollan. Det finns inga ursäkter längre. Här kommer några anledningar till bussåkning är jobbigt:

1) Du spiller tid på att stå och vänta på bussen. Det är omöjligt att passa den "perfekt". Räkna med 10 minuter per dag.

2) Det är inte alltid bussen fixar att passa tiden med nästa transportmedel. Säg att det händer två gånger i månaden och väntetiden då blir 20 minuter per gång. Det innebär ytterligare 40 minuters väntetid per månad. Om man jobbar 20 dagar per månad är det alltså två minuter per dag.

3) Du får ingen gratismotion

Min cykling tar kanske 36 minuter totalt. Bussen går på 34 minuter. Räknar man in väntetiden blir min cykeltid: 36 - 10 - 2 = 24 minuter. Alltså sparar jag 34 - 24 = 10 minuter per dag, om jag cyklar. Om jag jobbar 20 dagar i månaden (något underskattat) blir det 20*10 = 200 minuter = 3 timmar och 20 minuter...

Nu när jag börjar cykla igen kommer jag alltså spara 3 timmar och 20 minuter i månaden samt få konditionsträning motsvarande cirka 1 mil per dag eller 36 minuter. Inte försumbart va? Nej, tänkte väl det...

Skepp och (cykel)hoj...

Då är (äntligen) ett regnigt november slut och när jag slutade jobbet idag, var det plötsligt minusgrader ute. Jag tänkte: skönt att sadeln är torr och klimatet verkar tagit sitt förnuft till fånga. Jag satte mig på cykeln och trampade iväg. Det jag inte tänkte på var att bromsarna faktiskt brukar frysa på en cykel, på vintern. Speciellt om den står ute, i ur och skur. Jag är tyvärr inte så noga med att testa (säkerhetskritisk) utrustning innan den ska användas. Bromsarna använder man ju när man vill minska farten. Minska farten vill man ju inte - när man precis startat; utan när det går lite för fort... Det finns en backe, ganska nära mitt jobb. Nedför den backen vill man gärna hålla lite lagom fart. Speciellt om man tror att det är halt, t.ex. på grund av frost. Jag fick lite panik när bromsarna inte fungerade i den backen. Hur mycket jag än kramade på bromshandtagen så hände inget. Ett litet skrik och sedan ner med fötterna i backen. Så löste sig situationen. Inga problem. Sulor av gummi är nästan lika bra som "värsta skivbromsarna".

Nästan varje dag åker jag förbi en ringlande kö av bilar. Bilar som, för det mesta, bara innehållar en person. Drygt 1000 kg att släpa runt med för att frakta en person. Vettigt? Nej, inte särskilt. Det är väldigt uppiggande att liksom flyta förbi alla bilar. Att snegla lite på dom stackars vilsna själarna, som är inlåsta sina plåtburar. Varför envisas så många med att citybilpendla? Det borde vara förbjudet att åka ensam i bil i innerstan. Nej, inte förbjudet, för det finns många undantag, men det borde liksom ta emot för dom allra flesta och så skulle problemet lösa sig själv. Oj, vilken utopi.

Jag har hörde precis ett förslag om att cyklister ska ha företräde vid "obevakade" överfarter. Är det bra eller dåligt? Är det okej att "störa" trafiken på det viset? Intuitivt tycker jag att det är rätt att 1,5 ton plåt faktiskt har väjningsplikt mot en 70 kg oskyddad människa.

På tal om något annat. I måndags för en vecka sedan skulle jag prova att åka buss till mitt nya jobb. För det första var jag inte bussen i tid. Sen var inte jag jätteangelägen om att ställa mig först i kön, utan jag blev typ den sista som skulle gå på. Det resulterade i att bussen blev full. Det blev korvstoppning. Om jag cyklar lugnt tar det 15 minuter till jobbet. Med bussen tar det 19 minuter plus väntetid för att gå på bussen. Helt värdelöst. Det som gör mig irriterad är att det är typ 100 gymnasieelever som ska åka fem minuter med bussen. Har dom inga ben att gå med? Hur kan man välja att vänta och köa för att åka buss i fem minuter?

Idag var första dagen på min nya arbetsplats. Observera att det inte är mitt nya jobb utan bara platsen jag jobbar på. Kort sagt: mitt företag har bytt lokaler. Det är lite kortare till det nya stället. Det var drygt sex kilometer förut och nu är det ungefär fem och en halv kilometer. Det tar mig ungefär 15 minuter att cykla. Intressant? Förmodligen inte. Förlåt. Nu måste jag i alla fall cykla genom stan igen. Det kräver lite mer uppmärksamhet. Det går inte riktigt att lyssna på en ljudbokskurs i franska längre.

För några veckor sedan köpte jag en ny cykelväska. Det är något jag kan rekommendera varmt! Det är så härligt att slippa bli varm på ryggen av en tung ryggsäck. Dessutom ser den ju lite ut som en portfölj. Här kommer Mr. viktig och han cyklar...

Så här ser den ut:

Det räcker faktiskt med två enkla fästen på baksidan. Den sitter fast bra genom att bara häkta fast den i pakethållaren.

Jag fortsätter att åka buss. Det är som om starten av den här bloggen blev döden för min cykling. Det är förfäriskt att stiga av tåget i den kyliga morgonen. Att sätta sig på en buss och fortsätta läsa deckaren lockar så mycket mer än att slita ut sina byxor, bli snorig och andfådd.

Väl på jobbet känns det dock som om något saknas. Det känns som om jag missat något och jag är inte riktigt vaken. Kroppen är seg och arbetsviljan är lunkande. Så där ja. Där har jag en anledning att cykla igen. Jag vet ju att jag mår bättre av att cykla.

Det är lite komiskt, men den största bidraget till cykelovilja är just nu hål i baken. Ja, min cykelsadel sliter byxor som ingen annan. Byxor är dyrt och jobbigt att köpa. Det är inte varje dag man hittar ett perfekt exemplar och dom får därför gärna hålla lite mer än några veckor. En lösning är att stå upp och cykla, men det är lite för jobbigt. Ett annat alternativ är att byta om på jobbet. Det har jag gjort i nästan två år nu. Är trött på det också...

Ojdå, det här inlägget blev allt annat än uppåt och inspirerande, men man måste få känns så ibland också.

Jag avslutar med en sommarbild...

Tack och hej...

http://www.cykelsmart.se

Vad vill regeringen och vad vill kommunerna? Om man spanar på stan och i sin omgivning verkar det onekligen som om kommunen vill att man ska cykla. Det står skyltar som säger saker som: "Ta cykeln och slipp kö och spara på miljö". Fyndigt värre. Kommunen anordnar stad utan bil och kallar sig själv för klimatsmart. Lite överallt blir man påmind om nyttan av att ta cykeln istället för bilen. Är det här kommunernas eget initiativ eller är det regeringen som verkar underifrån?

Det finns två olika metodologier för att designa ett system. Antingen top down eller bottom up. Bottom up innebär att man börjar nerifrån med att designa de minsta byggblocken först. Det sista man gör är att integrera ihop alla byggblock till det system, man förhoppningvis ville ha. Jag tycker det verkar som om regeringen har en bottom up approach till det här med cyklingen. Man låter kommunen axla ansvaret för att få individerna att börja cykla. Men, vad vet jag?

Nu är det ju inte meningen att man ska se "cyklingsvågen" som en komplott, men det gör det hela lite mer intressant. Visst vore det spännande om regeringen visste att oljan tar slut 2020 och den vill att befolkningen ska börja spara på resursen genom att få den att börja cykla?

Jag har några saker jag vill skriva om:

1) El-cyklar

2) Lyckan av att cykla snabbare än bilköer

3) Naturupplevelser på cykel

Det kommer mera...

... eller hur var det, det hette nu igen? I måndags blev jag i alla fall tackad för att jag cyklade. Jag stod och väntade på att lyset skulle slå om från rött till grönt, då kommer en person fram till mig och tacker mig för att jag cyklar och delar ut en reflex. Reflexen kunde jag inte fästa på cykeln, men det var väl symboliskt antar jag. Ingen på mitt jobb blev dock avundsjuk för att jag hade fått en sån reflex, så lite bättre gåva kunde det kanske ha varit?

Jag har känt mig lite förkyld sen i måndags och därför har jag åkt buss två dagar i rad. Tåget har varit försenat några minuter varje morgon, vilket i värsta fall kan göra att jag missar bussen. Tänk om jag hade cyklat istället. Man behöver inte köpa en bil för att få frihet, det räcker ofta med cykeln.